Jag skaffade mig den här bloggen för att få något slags utlopp för mina såkallade känslor.
Men jag kan inte säga att det har gått något vidare.

Mitt humör och mina känslor är ett virrvarr av förvirring och glädje, sorg och ilska, kåthet och trötthet och allt därtill. dag för dag staplar jag mig igenom något som ska kallas ett liv.
Känns som att man står på en lina av glas och varje litet felsteg kan få mig att ramla eller linan att krossas.

Jag vill vara fri, skrika högt och vara glad.

Jag har släppt all kontroll nu och hade jag inte haft min bästa väns röst i andra änden hade jag nog varit längre ner än jag är idag.

Igår budade jag på en skrivmaskin, om den blir min ska vi göra under tillsammans.