ordutanmeningochsubstans

För mig är det som en myrstack har tagit sig in innanför huden och hela min kropp låser sig. det irrar i kroppen och mitt hjärta går i kras, jag kan verkligen känna hur bit för bit sakta faller.

Men hur vet man när man vunnit över den? Eller det handlar nog inte egentligen om att vinna så mycket som att det handlar om att leva med den. för jag tror att den alltid kommer finnas den, som en sann vän i våra mörkaste stunder.

Men just idag, just nu, så känner jag att vi har tagit en paus jag och ångesten. Vi har haft vår kalla vinter tillsammans, omfamnandes.

Ser för tillfället allt väldigt ljust och fint, och jag känner att jag ändå kom ut ur saker hyfsat helskinnad.

Jag känner mig som den större människan och jag känner att dramat äntligen har lagt sig i mitt huvud.

Måste få stanna upp lite nu, känna av lugnen och njuta lite. Njuta av de stilla fina lugnen i min kropp.

7 månader tog det, för dig och mig ångesten.

Men nu är det dags att säga farväl för stunden, jag vet att du kommer finnas där när jag behöver dig.